Kan innehålla spår av glädje

Det är december och vi räknar samman året. Hur blev det, egentligen? Infriades förväntningarna, tog vi oss dit vi ville och är världen en plats full av hopp? Tomas Andersson Wijs låt Nu dör en sjöman innehåller de fina raderna: Det är tre da’r till jul, ett skitår är slut och huden kring hjärtat är tunn. Poetiskt och igenkänningsbart, liksom det utmärkta latinska begreppet annus horribilis, förskräckligt år. Det är många som upplever det så både i sitt närmaste liv och i den större världen. Emellanåt står vi maktlösa inför både personliga svek och de stora världsskeendena och det kan väcka känslor av hopplöshet och meningslöshet. Men, om alla frågor har ett ja- eller nejsvar, ställer vi förmodligen fel frågor. Ett skitår må vara slut, men är inte alla år i någon mån skitår?

Ett viktigt tema i många terapier är betydelsen av att kunna nyansera sina upplevelser och erfarenheter genom att sätta dem i perspektiv. Inte i betydelse att förminska dem, utan snarare för att inte bli överväldigad och själv satt ur spel. En förlängning av detta handlar om att orka leva med både det som är bra och dåligt samtidigt, inte minst för att det ofta är sant men också för att det gör oss mindre bakbundna i det som både känns och är hopplöst. Så, istället för att lägga samman året för att se om det slutade på plus eller minus, kan det vara hjälpsamt att lägga märke till de olika händelserna och erfarenheterna lite för sig. Insprängt i ett annus horribilis finns möjligen spår av ett annus mirabilis, ett fantastiskt år.

Karolina Isberg

leg. psykolog, Kintsukuroi

Sommarlyssning

Kintsukuroi tar sommarledigt och medan många har längtat, tycker andra att det är besvärligare när vardagens strukturer suddas ut. Vi är bra på olika saker och någon balans är jag inte säker på finns. Men en sorts strävan efter att komma på vad man behöver och blir varse sin egen tendens, tänker jag ändå är hjälpsamt.

För den som vill lyssna på vårens nya podcast Psykologer går på teater finns två avsnitt tillgängliga. Det första är ett samtal om Stadsteaterns föreställning Tiden är vårt hem, där vi möter ett antal familjer och barndomsvänner som återförenas under en sommarledighet och vi funderar över hur svårt det kan vara att förhålla sig till tiden som ofrånkomligen går, men också över vad det innebär att på riktigt vara i kontakt med andra människor. Det andra är ett samtal om Orionteaterns Det finns ingen kvinna som Anna Karenina, triaden Anna Karenina, hennes make Karenin och hennes nya kärlek Vronskij står i centrum och vi funderar över förälskelsens illusion och dess oundvikliga kollision med verkligheten, men också om längtan efter frihet.

För den som föredrar de existentiella frågornas gränstrakter med psykologin, finns både nya och gamla avsnitt av Psykologer läser Bibeln att lyssna på. Här är ett urval som kan passa sommarlivet:

Glad sommar!

Karolina Isberg

leg. psykolog, leg. psykoterapeut

Glädje och sorg i sommarvilan

Japanskan har många oöversättningsbara ord. Ord som snarare är ett helt uttryck och som ofta speglar något av den kultur som det springer ur. Kintsukuroi är ju ett sådant. Det avser inte bara hantverket att laga trasigt porslin med bladguld, utan rymmer även innebörden att det lagade porslinet är vackrare än det var från början. Setsunai är också ett japanskt ord, som betyder att kunna känna både glädje och sorg samtidigt.

Det finns somrar som känns som en evighet av långa dagar och ljusa kvällar, nya upplevelser och starka känslor, medan andra somrar är nästintill händelselösa eller emotionellt tomma och som kanske lämnar oss med en känsla av ”blev det inte mer än så här?”. För de flesta är det nog en kombination, som kräver sin setsunai. Livet är livet och sommaren är en del av det, där varken väder eller ledighet raderar det som är smärtsamt, men som kanske ändå kan ge ett visst utrymme för andrum, vila och utomhusliv i det som pågår.

Kintsukuroi tar ledigt och under några veckor kommer ingenting alls att lagas med guld. Mottagningen stänger och öppnar igen i augusti. För den som vill förkovra sig i psykologi och existentiella frågor, finns podcasten Psykologer läser Bibeln, där Bibelns berättelser och texter används för att fördjupa existentiella frågor och psykologiska teorier. Här pratas det livsfrågor i allmänhet, men vardagsexistensen i synnerhet. Och en hel del terapi, förstås.

Här kommer tre lyssnartips för lata dagar:

Och med det önskas en vilsam sommar

Karolina Isberg, leg. psykolog

Det skulle kunna vara sorg

Det går nog inte att vandra obrydd genom nyhetsflödet om corona-pandemins härjningar i världen. Men graden av oro och påverkan fluktuerar. I vissa stunder och kontexter handlar allt om Covid-19, hur det ska hanteras bäst, oron för eget och anhörigas insjuknande, överbelastningen i vården och de ekonomiska konsekvenserna, medan det i andra lägen finns ett vanligt liv som sipprar igenom och kräver sin uppmärksamhet och sitt deltagande. Och det tar energi att hålla världsoron stången, för att kunna skapa utrymmen i vardagen som får bära någon form av normalitet och vanlighet. Jag tror att vi är många som behöver den just nu; vanligheten.

I veckan sprang jag på en artikel som beskriver världsläget, men utifrån ett emotionellt perspektiv. Den heter The discomfort you’re feeling is grief och beskriver sorgen som vi känner när världen inte längre är sig lik och när vi måste förhålla oss till förutsättningar som vi inte är vana vid och inte har valt. Och att det hjälper oss att benämna det vi känner för att kunna bearbeta, hantera och, på sikt kanske till och med, acceptera situationen.

Det här du känner just nu, det skulle kunna vara sorg. Och det tar på krafterna.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Att göra en annan dag

bild: Instagram @broderauttexten

Det var så enkelt att sitta på jullovet och tänka att januari skulle bli storslaget med höga ambitioner och genomförda föresatser. Det är lite som att sent på söndagkvällen bestämma sig för att måndagmorgonen är själva inledningen på en livsförändring. Det fungerar sällan så. Varför skulle allting plötsligt förändras för att det blev ett nytt år eller en ny vecka? Instagramkontot @broderauttexten sätter ord på det allra mesta. Genom att brodera dem. Här finns en lista på saker vi kan göra en annan dag. Ett alternativ är måhända att inte göra allting på en gång och börja med något litet. Kanske redan idag.

Karolina Isberg, leg. psykolog

En stunds julfrid

Over the world a star is sweetly gleaming.

Så går en av raderna i den engelska versionen av julsången O helga natt. Jag tycker att det är en fin textrad och kanske själva sinnebilden av julfrid. Jag brukar tänka på den där stjärnan ibland, för den ger lite perspektiv när den moderna julens borden tar över. En stjärna att vila under eller blicka upp mot. Som envist skiner på himlen alldeles oavsett hur väl vi lyckades med terminsslut eller julförberedelser. För jag tänker att i en tid när allt ska förtjänas och kämpas för, är det fint och förhoppningsvis vilsamt med tillfällen som vi kan få vara i ändå, hur förlorande vi än gick ur kampen.

God Jul och Gott Nytt År!

Karolina Isberg, leg. psykolog

Då var det sommar, nu blev det höst

Nu är vi igång, va? I springet, de fulla kalendrarna och ett liv där det känns rimligt att boka in middagar i första bästa helglucka om tre månader. Det går så vansinnigt fort att segla  från den uppsluppna sensommaren in i den seriösa hösten. Förra veckan gick det finfint att bada, om än något hastigt, medan jag misstänker att vi är många som rotade djupt ner i korgarna och långt in i lådorna efter ett par fingervantar att bära under morgonkvisten denna vecka. Då var det sommar, nu blev det höst. Och vill man springa, ska man springa. Gillar man pulsen, höstintensiteten och den mentala intervallträningen, så håll i den. Men om man kanske inte gör det, utan tycker att årstidsskiftet sammanföll med en alldeles för abrupt uppväxling från lagom till stressad, då tänker jag att man kan stanna upp en stund. Och lyssna till sommarens mest poetiska Sommar i P1 med Jesper Waldersten. För så här säger han:

Du kommer behöva lappar uppsatta inne i hela huvudet där det står, ”jag älskar mina idéer”. Du kommer behöva ett rörelsemönster anpassat efter plötsligheten. Du kommer behöva månader av år. Timmar av veckor och små ögonblick av evigheten. Du kommer behöva kunna markera att du är väldig genom tystnad. Du kommer behöva göra mycket mycket tråkiga saker så att du får en hud som inte bara är hy. Du kommer behöva minnet av mig i dina tårkanaler så att jag når hela vägen fram då du längtar som mest.

Så spring på! Eller ta en paus. Lyssna kan ni göra oavsett.
Karolina Isberg, leg. psykolog

Att hålla sensommaren vid liv

Kanske har den här sommaren varit så varm och lång att de flesta av oss ändå börjar välkomna sensommar och regn med öppna armar. Och i takt med att skolorna börjar och arbetsplatsernas APT-möten återgår till sitt regelbundna schema, träder vi alla in i vad som bäst beskrivs som vardag. En vardag som brukar kännas ganska bra när vi väl är på plats i den, men som för många förknippas med visst motstånd såhär i förkant. Jag tror sällan på ”antingen eller”, utan att de flesta av oss mår bättre om vi lyckas blanda upp tillvaron en smula. Och då kan man ju fortsätta göra sådant som sommaren erbjuder, trots att arbete, studier och vardagslunk börjar. Som att bada. Eller gå på parkteater och ta en kvällspromenad medan det fortfarande är ljust. Det märkliga är att det kan vara svårt att inte gå helt upp i det där vardagslivet. Jag tänker att vi får hjälpas åt att lura ut våra vänner och familj i det som fortfarande är en av årets ljusaste och varmaste månader. Och bada så länge det bara går.

Välkomna till en ny sensommar och höst hos Kintsukuroi!

Karolina Isberg, leg.psykolog

Konstsim – eller vad som helst

Jag såg nyligen en dokumentär på SVT om ett herrlag i konstsim. De var ett antal män i 40-årsåldern som samlades en gång i veckan för att träna konstsim och sätta ihop program som de sedan tävlade med. Filmens huvudperson heter Dylan och hade några år tidigare flyttat till Sverige. Hans SFI-lärare hade sagt att vägen till den svenska gemenskapen är att gå med i en förening. Och Dylan tog henne på allvar och fann konstsimlaget. Tillhörigheten blev så småningom ett faktum och i tider med ekonomiska svårigheter och tvivel kring jobb blev, förutom familjen,  träningen och konstsimlaget det som höll Dylan uppe.

Jag håller med Dylans SFI-lärare. Vägen till den svenska gemenskapen går verkligen genom föreningslivet. I Sverige sjunger 600 000 personer i kör och nästan lika många är medlemmar i Friskis och Svettis. I övrigt kan det vara svårt att komma in i en gemenskap i Sverige. Vi tenderar att gå runt i våra invanda spår och vi behåller våra vänner länge. Vi träffas gärna hemma hos varandra och vi har ett halvårs vinter minst, när vi knappt orkar göra något alls efter jobbet. Men nu är det den här tiden på året när vi har lite mer energi. När vi kanske orkar öppna upp vår invanda gemenskap och släppa in nya personer, träffas i gröngräset och lära känna några nya människor. Till hösten kan vi ta upp föreningslivet igen…

Karolina Isberg, leg. psykolog