
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets svartgröna fästning.
Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.Tomas Tranströmer
Det är varken september i kalendern eller en ek på bilden. Men det gör ingenting. Det är en tid när naturen tar över på det mest kraftfulla vis. Borta är spirandet, skirheten och den envisa växtligheten. Nu stormar det i trädkronor, löv faller till marken och precis innan allt vissnar till en brungrå sörja, fullkomligt exploderar det i färg. Om psyket fick följa naturen skulle det kunna kännas som en sista rejäl ansträngning av riktigt hårt arbete, medan dagsljuset ännu räcker hela dagen. Sedan går det att vila en stund, när mörkret är som störst och innan allt sätter igång igen. Jag brukar tänka att när tillvaron tycks stå stilla i väntan på förändring och kraft, går det att luta sig mot naturen en stund. Den lever om och lever på helt oavsett hur kul, inspirerande och betydelsefullt det känns. Om livet just nu är ett hårt arbete, finns vilan att hämta lite senare. Och om livet istället går på tomgång eller känns enahanda, går det att låta träden, stormarna och havet göra jobbet ett tag och sedan ta rygg på deras inbyggda kraft till förändring. Låta stjärnbilderna stampa i sina spiltor.
Karolina Isberg, leg. psykolog








