Allhelgonatid

Jag har börjat tänka att även hösten har sina oxveckor. De där veckorna vi vanligen sliter oss igenom i januari och februari, när adventsstjärnorna är nedmonterade men inget dagsljus är tillbaka. En bekant till mig, som numera är pensionerad från sitt arbete som lärare, säger att de veckorna var årets bästa. Då fick man så mycket gjort i skolan utan att projekt, teman och regentlängder avbröts av lov- och helgdagar. Jag tycker att det är ett ganska bra perspektiv. Ibland kan det vara skönt, om än arbetsamt, med ett stycke obruten tid för att genomföra någonting ordentligt. Och så har det varit den senaste tiden, måhända förstärkt av att vi lever i en pågående pandemi. Nu kan dessa höstens oxveckor få läggas till handlingarna, när vi kliver in i allhelgonatiden. Kanske har en del fått möjlighet till ett höstlov och om inte annat kan den kommande helgen bli en påminnelse om att ta en paus. För allhelgonahelgen är ett bra tillfälle att i saknaden över de som vi inte längre har ibland oss, få minnas dem tillsammans med de människor som vi fortfarande har.

I den podcast som jag har tillsammans med en kollega, pratar vi i detta avsnitt om tröst. Det kan man längta efter emellanåt, både för att det har hänt något besvärligt eller för att livet känns tungt. Och kanske är längtan efter tröst något som är särskilt närvarande i allhelgonatid.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Släntrandets lov

För den som är intresserad av gränslandet mellan psykologi och religiösa frågor, gör jag och min kollega Camilla von Below podcasten Psykologer läser Bibeln. Bibeln innehåller många berättelser om hur det är att vara människa och vi startade podcasten med avsikten att resonera om bibeltexter utifrån en psykologisk horisont. 

“Det finns en tid för allt som sker under himlen”, läser vi i Predikaren. Behaglig tanke, men stämmer det? I det tjugofjärde avsnittet tar sig Psykologer läser Bibeln an temat långsamhet. Vad är det och hur känns det? Är det mest trist eller rymmer det också möjligheter? Vi släntrar oss igenom dessa frågor, för att mot slutet stifta bekantskap med sengångaren Flash i Zootopia.

Avsnitt 24: Släntrandets lov – när allt har sin tid. Pred 3:1-8

Det skulle kunna vara sorg

Det går nog inte att vandra obrydd genom nyhetsflödet om corona-pandemins härjningar i världen. Men graden av oro och påverkan fluktuerar. I vissa stunder och kontexter handlar allt om Covid-19, hur det ska hanteras bäst, oron för eget och anhörigas insjuknande, överbelastningen i vården och de ekonomiska konsekvenserna, medan det i andra lägen finns ett vanligt liv som sipprar igenom och kräver sin uppmärksamhet och sitt deltagande. Och det tar energi att hålla världsoron stången, för att kunna skapa utrymmen i vardagen som får bära någon form av normalitet och vanlighet. Jag tror att vi är många som behöver den just nu; vanligheten.

I veckan sprang jag på en artikel som beskriver världsläget, men utifrån ett emotionellt perspektiv. Den heter The discomfort you’re feeling is grief och beskriver sorgen som vi känner när världen inte längre är sig lik och när vi måste förhålla oss till förutsättningar som vi inte är vana vid och inte har valt. Och att det hjälper oss att benämna det vi känner för att kunna bearbeta, hantera och, på sikt kanske till och med, acceptera situationen.

Det här du känner just nu, det skulle kunna vara sorg. Och det tar på krafterna.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Ny podcast

Nytt för hösten är podcasten Psykologer läser Bibeln, som kanske allra mest vänder sig till människor som både har ett intresse för psykologi och religiösa teman. Vi är två psykologer som gör podcasten ihop och vi väljer passager från Bibeln som vi tycker är spännande, upprörande eller svåra att förstå och sedan analyserar vi dessa utifrån psykologiska teorier. Avsnitten är ungefär en halvtimme långa och släpps varannan vecka. Det första hittar du här.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Konsten att vila

Semestern har börjat för de allra flesta och jag tycker att man varje år slås av att vi vilar på så olika sätt. En del vill ha lugna veckor utan bestämda planer, medan andra gillar att styra upp aktiviteter. Någon vandrar över fjällvidderna och vill bli trött i kroppen så att huvudet får vila (jag tror det kallas för svemester) och någon annan vill helt byta miljö. När den ene helst tillbringar semestern på ett och samma ställe, färdas den andre med tåg genom Sverige och Europa. Det är förstås att privilegium att kunna välja, men kanske också en konst att komma på vad man behöver.

Nu är det dags för Kintsukuroi att ta sommarledigt några veckor. Vi ses igen i augusti!

När språket hjälper oss att förstå det vi känner

Kintsukuroi är ett japanskt ord som brukar benämnas som oöversättningsbart. Om du ska beskriva det på andra språk, krävs en hel mening; att laga med guld. De här oöversättningsbara orden finns över hela världen och avspeglar ofta något från den kultur där språket används. På svenska brukar man prata om att smultronställe är ett sådant ord, specifikt relaterat till vår typ av natur, men kanske också vår längtan ut i ljus, natur och värme efter en lång vinter.

Den här fina filmen heter komorebi, vilket betyder solljus som filtreras genom bladverket i träden. Den handlar om två personer som sätter ord på känslor relaterade till väldigt specifika fenomen i deras omgivning. Orden gör känslorna mer begripliga och måhända också enklare att kommunicera.

Kanske finner ni era egna?

Karolina Isberg, leg. psykolog

Att göra en annan dag

bild: Instagram @broderauttexten

Det var så enkelt att sitta på jullovet och tänka att januari skulle bli storslaget med höga ambitioner och genomförda föresatser. Det är lite som att sent på söndagkvällen bestämma sig för att måndagmorgonen är själva inledningen på en livsförändring. Det fungerar sällan så. Varför skulle allting plötsligt förändras för att det blev ett nytt år eller en ny vecka? Instagramkontot @broderauttexten sätter ord på det allra mesta. Genom att brodera dem. Här finns en lista på saker vi kan göra en annan dag. Ett alternativ är måhända att inte göra allting på en gång och börja med något litet. Kanske redan idag.

Karolina Isberg, leg. psykolog

En stunds julfrid

Over the world a star is sweetly gleaming.

Så går en av raderna i den engelska versionen av julsången O helga natt. Jag tycker att det är en fin textrad och kanske själva sinnebilden av julfrid. Jag brukar tänka på den där stjärnan ibland, för den ger lite perspektiv när den moderna julens borden tar över. En stjärna att vila under eller blicka upp mot. Som envist skiner på himlen alldeles oavsett hur väl vi lyckades med terminsslut eller julförberedelser. För jag tänker att i en tid när allt ska förtjänas och kämpas för, är det fint och förhoppningsvis vilsamt med tillfällen som vi kan få vara i ändå, hur förlorande vi än gick ur kampen.

God Jul och Gott Nytt År!

Karolina Isberg, leg. psykolog

Då var det sommar, nu blev det höst

Nu är vi igång, va? I springet, de fulla kalendrarna och ett liv där det känns rimligt att boka in middagar i första bästa helglucka om tre månader. Det går så vansinnigt fort att segla  från den uppsluppna sensommaren in i den seriösa hösten. Förra veckan gick det finfint att bada, om än något hastigt, medan jag misstänker att vi är många som rotade djupt ner i korgarna och långt in i lådorna efter ett par fingervantar att bära under morgonkvisten denna vecka. Då var det sommar, nu blev det höst. Och vill man springa, ska man springa. Gillar man pulsen, höstintensiteten och den mentala intervallträningen, så håll i den. Men om man kanske inte gör det, utan tycker att årstidsskiftet sammanföll med en alldeles för abrupt uppväxling från lagom till stressad, då tänker jag att man kan stanna upp en stund. Och lyssna till sommarens mest poetiska Sommar i P1 med Jesper Waldersten. För så här säger han:

Du kommer behöva lappar uppsatta inne i hela huvudet där det står, ”jag älskar mina idéer”. Du kommer behöva ett rörelsemönster anpassat efter plötsligheten. Du kommer behöva månader av år. Timmar av veckor och små ögonblick av evigheten. Du kommer behöva kunna markera att du är väldig genom tystnad. Du kommer behöva göra mycket mycket tråkiga saker så att du får en hud som inte bara är hy. Du kommer behöva minnet av mig i dina tårkanaler så att jag når hela vägen fram då du längtar som mest.

Så spring på! Eller ta en paus. Lyssna kan ni göra oavsett.
Karolina Isberg, leg. psykolog