Med önskan om en fin och vilsam sommar.
Karolina Isberg
leg. psykolog, Kintsukuroi
Sommarvila och ett vindsrum i Gamla stan
Med önskan om en fin och vilsam sommar.
Med önskan om en fin och vilsam sommar.
Glädje och sorg i sommarvilan
Japanskan har många oöversättningsbara ord. Ord som snarare är ett helt uttryck och som ofta speglar något av den kultur som det springer ur. Kintsukuroi är ju ett sådant. Det avser inte bara hantverket att laga trasigt porslin med bladguld, utan rymmer även innebörden att det lagade porslinet är vackrare än det var från början. Setsunai är också ett japanskt ord, som betyder att kunna känna både glädje och sorg samtidigt.
Det finns somrar som känns som en evighet av långa dagar och ljusa kvällar, nya upplevelser och starka känslor, medan andra somrar är nästintill händelselösa eller emotionellt tomma och som kanske lämnar oss med en känsla av ”blev det inte mer än så här?”. För de flesta är det nog en kombination, som kräver sin setsunai. Livet är livet och sommaren är en del av det, där varken väder eller ledighet raderar det som är smärtsamt, men som kanske ändå kan ge ett visst utrymme för andrum, vila och utomhusliv i det som pågår.
Kintsukuroi tar ledigt och under några veckor kommer ingenting alls att lagas med guld. Mottagningen stänger och öppnar igen i augusti. För den som vill förkovra sig i psykologi och existentiella frågor, finns podcasten Psykologer läser Bibeln, där Bibelns berättelser och texter används för att fördjupa existentiella frågor och psykologiska teorier. Här pratas det livsfrågor i allmänhet, men vardagsexistensen i synnerhet. Och en hel del terapi, förstås.
Här kommer tre lyssnartips för lata dagar:
Och med det önskas en vilsam sommar
Karolina Isberg, leg. psykolog
Allhelgonatid
Jag har börjat tänka att även hösten har sina oxveckor. De där veckorna vi vanligen sliter oss igenom i januari och februari, när adventsstjärnorna är nedmonterade men inget dagsljus är tillbaka. En bekant till mig, som numera är pensionerad från sitt arbete som lärare, säger att de veckorna var årets bästa. Då fick man så mycket gjort i skolan utan att projekt, teman och regentlängder avbröts av lov- och helgdagar. Jag tycker att det är ett ganska bra perspektiv. Ibland kan det vara skönt, om än arbetsamt, med ett stycke obruten tid för att genomföra någonting ordentligt. Och så har det varit den senaste tiden, måhända förstärkt av att vi lever i en pågående pandemi. Nu kan dessa höstens oxveckor få läggas till handlingarna, när vi kliver in i allhelgonatiden. Kanske har en del fått möjlighet till ett höstlov och om inte annat kan den kommande helgen bli en påminnelse om att ta en paus. För allhelgonahelgen är ett bra tillfälle att i saknaden över de som vi inte längre har ibland oss, få minnas dem tillsammans med de människor som vi fortfarande har.
I den podcast som jag har tillsammans med en kollega, pratar vi i detta avsnitt om tröst. Det kan man längta efter emellanåt, både för att det har hänt något besvärligt eller för att livet känns tungt. Och kanske är längtan efter tröst något som är särskilt närvarande i allhelgonatid.
Karolina Isberg, leg. psykolog
Släntrandets lov
För den som är intresserad av gränslandet mellan psykologi och religiösa frågor, gör jag och min kollega Camilla von Below podcasten Psykologer läser Bibeln. Bibeln innehåller många berättelser om hur det är att vara människa och vi startade podcasten med avsikten att resonera om bibeltexter utifrån en psykologisk horisont.
“Det finns en tid för allt som sker under himlen”, läser vi i Predikaren. Behaglig tanke, men stämmer det? I det tjugofjärde avsnittet tar sig Psykologer läser Bibeln an temat långsamhet. Vad är det och hur känns det? Är det mest trist eller rymmer det också möjligheter? Vi släntrar oss igenom dessa frågor, för att mot slutet stifta bekantskap med sengångaren Flash i Zootopia.
Förundran
En intervju om förundran i vardagen för magasinet Tara.
Det skulle kunna vara sorg
Det går nog inte att vandra obrydd genom nyhetsflödet om corona-pandemins härjningar i världen. Men graden av oro och påverkan fluktuerar. I vissa stunder och kontexter handlar allt om Covid-19, hur det ska hanteras bäst, oron för eget och anhörigas insjuknande, överbelastningen i vården och de ekonomiska konsekvenserna, medan det i andra lägen finns ett vanligt liv som sipprar igenom och kräver sin uppmärksamhet och sitt deltagande. Och det tar energi att hålla världsoron stången, för att kunna skapa utrymmen i vardagen som får bära någon form av normalitet och vanlighet. Jag tror att vi är många som behöver den just nu; vanligheten.
I veckan sprang jag på en artikel som beskriver världsläget, men utifrån ett emotionellt perspektiv. Den heter The discomfort you’re feeling is grief och beskriver sorgen som vi känner när världen inte längre är sig lik och när vi måste förhålla oss till förutsättningar som vi inte är vana vid och inte har valt. Och att det hjälper oss att benämna det vi känner för att kunna bearbeta, hantera och, på sikt kanske till och med, acceptera situationen.
Det här du känner just nu, det skulle kunna vara sorg. Och det tar på krafterna.
Karolina Isberg, leg. psykolog
Ny podcast
Nytt för hösten är podcasten Psykologer läser Bibeln, som kanske allra mest vänder sig till människor som både har ett intresse för psykologi och religiösa teman. Vi är två psykologer som gör podcasten ihop och vi väljer passager från Bibeln som vi tycker är spännande, upprörande eller svåra att förstå och sedan analyserar vi dessa utifrån psykologiska teorier. Avsnitten är ungefär en halvtimme långa och släpps varannan vecka. Det första hittar du här.
Karolina Isberg, leg. psykolog
Konsten att vila
Semestern har börjat för de allra flesta och jag tycker att man varje år slås av att vi vilar på så olika sätt. En del vill ha lugna veckor utan bestämda planer, medan andra gillar att styra upp aktiviteter. Någon vandrar över fjällvidderna och vill bli trött i kroppen så att huvudet får vila (jag tror det kallas för svemester) och någon annan vill helt byta miljö. När den ene helst tillbringar semestern på ett och samma ställe, färdas den andre med tåg genom Sverige och Europa. Det är förstås att privilegium att kunna välja, men kanske också en konst att komma på vad man behöver.
Nu är det dags för Kintsukuroi att ta sommarledigt några veckor. Vi ses igen i augusti!
När språket hjälper oss att förstå det vi känner
Kintsukuroi är ett japanskt ord som brukar benämnas som oöversättningsbart. Om du ska beskriva det på andra språk, krävs en hel mening; att laga med guld. De här oöversättningsbara orden finns över hela världen och avspeglar ofta något från den kultur där språket används. På svenska brukar man prata om att smultronställe är ett sådant ord, specifikt relaterat till vår typ av natur, men kanske också vår längtan ut i ljus, natur och värme efter en lång vinter.
Den här fina filmen heter komorebi, vilket betyder solljus som filtreras genom bladverket i träden. Den handlar om två personer som sätter ord på känslor relaterade till väldigt specifika fenomen i deras omgivning. Orden gör känslorna mer begripliga och måhända också enklare att kommunicera.
Kanske finner ni era egna?
Karolina Isberg, leg. psykolog
Att göra en annan dag
Det var så enkelt att sitta på jullovet och tänka att januari skulle bli storslaget med höga ambitioner och genomförda föresatser. Det är lite som att sent på söndagkvällen bestämma sig för att måndagmorgonen är själva inledningen på en livsförändring. Det fungerar sällan så. Varför skulle allting plötsligt förändras för att det blev ett nytt år eller en ny vecka? Instagramkontot @broderauttexten sätter ord på det allra mesta. Genom att brodera dem. Här finns en lista på saker vi kan göra en annan dag. Ett alternativ är måhända att inte göra allting på en gång och börja med något litet. Kanske redan idag.
Karolina Isberg, leg. psykolog