Japanskan har många oöversättningsbara ord. Ord som snarare är ett helt uttryck och som ofta speglar något av den kultur som det springer ur. Kintsukuroi är ju ett sådant. Det avser inte bara hantverket att laga trasigt porslin med bladguld, utan rymmer även innebörden att det lagade porslinet är vackrare än det var från början. Setsunai är också ett japanskt ord, som betyder att kunna känna både glädje och sorg samtidigt.

Det finns somrar som känns som en evighet av långa dagar och ljusa kvällar, nya upplevelser och starka känslor, medan andra somrar är nästintill händelselösa eller emotionellt tomma och som kanske lämnar oss med en känsla av ”blev det inte mer än så här?”. För de flesta är det nog en kombination, som kräver sin setsunai. Livet är livet och sommaren är en del av det, där varken väder eller ledighet raderar det som är smärtsamt, men som kanske ändå kan ge ett visst utrymme för andrum, vila och utomhusliv i det som pågår.

Kintsukuroi tar ledigt och under några veckor kommer ingenting alls att lagas med guld. Mottagningen stänger och öppnar igen i augusti. För den som vill förkovra sig i psykologi och existentiella frågor, finns podcasten Psykologer läser Bibeln, där Bibelns berättelser och texter används för att fördjupa existentiella frågor och psykologiska teorier. Här pratas det livsfrågor i allmänhet, men vardagsexistensen i synnerhet. Och en hel del terapi, förstås.

Här kommer tre lyssnartips för lata dagar:

Och med det önskas en vilsam sommar

Karolina Isberg, leg. psykolog

Det går nog inte att vandra obrydd genom nyhetsflödet om corona-pandemins härjningar i världen. Men graden av oro och påverkan fluktuerar. I vissa stunder och kontexter handlar allt om Covid-19, hur det ska hanteras bäst, oron för eget och anhörigas insjuknande, överbelastningen i vården och de ekonomiska konsekvenserna, medan det i andra lägen finns ett vanligt liv som sipprar igenom och kräver sin uppmärksamhet och sitt deltagande. Och det tar energi att hålla världsoron stången, för att kunna skapa utrymmen i vardagen som får bära någon form av normalitet och vanlighet. Jag tror att vi är många som behöver den just nu; vanligheten.

I veckan sprang jag på en artikel som beskriver världsläget, men utifrån ett emotionellt perspektiv. Den heter The discomfort you’re feeling is grief och beskriver sorgen som vi känner när världen inte längre är sig lik och när vi måste förhålla oss till förutsättningar som vi inte är vana vid och inte har valt. Och att det hjälper oss att benämna det vi känner för att kunna bearbeta, hantera och, på sikt kanske till och med, acceptera situationen.

Det här du känner just nu, det skulle kunna vara sorg. Och det tar på krafterna.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Over the world a star is sweetly gleaming.

Så går en av raderna i den engelska versionen av julsången O helga natt. Jag tycker att det är en fin textrad och kanske själva sinnebilden av julfrid. Jag brukar tänka på den där stjärnan ibland, för den ger lite perspektiv när den moderna julens borden tar över. En stjärna att vila under eller blicka upp mot. Som envist skiner på himlen alldeles oavsett hur väl vi lyckades med terminsslut eller julförberedelser. För jag tänker att i en tid när allt ska förtjänas och kämpas för, är det fint och förhoppningsvis vilsamt med tillfällen som vi kan få vara i ändå, hur förlorande vi än gick ur kampen.

God Jul och Gott Nytt År!

Karolina Isberg, leg. psykolog