Det går nog inte att vandra obrydd genom nyhetsflödet om corona-pandemins härjningar i världen. Men graden av oro och påverkan fluktuerar. I vissa stunder och kontexter handlar allt om Covid-19, hur det ska hanteras bäst, oron för eget och anhörigas insjuknande, överbelastningen i vården och de ekonomiska konsekvenserna, medan det i andra lägen finns ett vanligt liv som sipprar igenom och kräver sin uppmärksamhet och sitt deltagande. Och det tar energi att hålla världsoron stången, för att kunna skapa utrymmen i vardagen som får bära någon form av normalitet och vanlighet. Jag tror att vi är många som behöver den just nu; vanligheten.

I veckan sprang jag på en artikel som beskriver världsläget, men utifrån ett emotionellt perspektiv. Den heter The discomfort you’re feeling is grief och beskriver sorgen som vi känner när världen inte längre är sig lik och när vi måste förhålla oss till förutsättningar som vi inte är vana vid och inte har valt. Och att det hjälper oss att benämna det vi känner för att kunna bearbeta, hantera och, på sikt kanske till och med, acceptera situationen.

Det här du känner just nu, det skulle kunna vara sorg. Och det tar på krafterna.

Karolina Isberg, leg. psykolog