Because true belonging only happens when we present our authentic, imperfect selves to the world, our sense of belonging can never be greater than our level of self-acceptance.    —   Brené Brown – Daring Greatly

Det finns en amerikansk sociologiforskare som heter Brené Brown. Hennes TedTalks om sårbarhet (vulnerability) och skam spreds som en löpeld för några år sedan och är några av de mest visade. Kanske för att hon så tydligt beskriver sin skam över sin egen sårbarhet och hur det gör henne så oerhört mänsklig. Hon har undersökt vad som är att leva helhjärtat (whole hearted) och sårbarhetens betydelse som en naturlig del i en helhjärtad tillvaron. De som lever nära sin sårbarhet känner mer tillhörighet till andra människor och har en starkare uppfattning om att de själva är älskade och värda kärlek och omsorg. Men det är också tydligt att människor som beskriver denna upplevelse av självvärde har lättare att visa sig sårbara.

Sårbarhet kan ju vara så mycket. Som en sorts äkthet i sina känslor och att våga visa sin osäkerhet, rädsla och förväntansfulla glädje. Att vara den som exponerar sig utan garantier genom att faktiskt berätta om hur mycket en annan människa betyder, hur ledsen man blev av en sårande kommentar eller beskriva sin vilsenhet inför en ny situation. Därmed blir sårbarheten, trots sin skämsighet och uppenbara läskighet, en grogrund till kreativitet, tillhörighet, självvärde och ett helhjärtat sätt att leva.

Vulnerability sounds like truth and feels like courage. Truth and courage aren’t always comfortable, but they’re never weakness.   —   Brené Brown – Daring Greatly

Jag tror att vi är många som känner igen oss i det här. På något plan vet vi att den här sårbarheten är värdefull och på ett annat plan kämpar vi emot den med all tänkbar kraft. Det krävs mod att våga visa sig och leva helhjärtat.

Karolina Isberg, leg. psykolog