Det är allhelgonatid och för många människor också sorgetid. Det är en helg på året när vi ofta tänker särskilt på dem som inte längre finns ibland oss. Sorg brukar beskrivas som den naturliga reaktionen på en förlust och är också de både starka och motstridiga känslor som kan uppstå vid en stor förändring i tillvaron. Känslor som ofta uppstår i sorg är ledsnad, ilska skuld, lättnad och hopplöshet.

Jag höll en föreläsning om sorg vid ett tillfälle och visade det sig att de allra flesta hade en ganska god uppfattning om hur de själva skulle ta sig igenom en period av sorg. Det man emellertid beskrev som en stor utmaning var hur man skulle bemöta andra i deras sorg. Och jag håller med! Det är lätt hänt att bli osäker och inte våga ta kontakt för att man inte vill göra fel, trots att man kanske dagligen tänker på den person som man vet sliter med en stor förlust och starka känslor.

I dagarna har Svenska kyrkan släppt en kortfilm om hur man kan bemöta människor i sorg. Den handlar om just att höra av sig om och om igen och att hjälpa till med vardagsbestyren. Jag brukar tänka att för en person som sörjer har det värsta redan hänt  och att de flesta uppfattar att det är bättre att ens vänner och anhöriga hör av sig lite taffligt, än att det blir alldeles tyst. Sorg är inget problem som ska lösas, utan är en process som kräver sin tid. Därför brukar det vara hjälpsamt att tänka att man som medmänniska kan erbjuda stöd istället för tröst.

Karolina Isberg, leg. psykolog