Den allvarsamma leken är namnet på Hjalmar Söderbergs bok som har iscensatts för teater åtskilliga gånger och dessutom nyligen filmatiserats. Det är en sevärd film med fokus på relationen mellan Arvid Stjärnholm och Lydia Stille, två personer som träffas i unga år, men som utifrån förra sekelskiftets samhällsnormer inte kunde gifta sig. De båda gifter sig på annat håll, men möts också snart igen. Man skulle kunna säga att Den allvarsamma leken är en berättelse om otrohet och brustna hjärtan. Men faktiskt bara delvis. Jag skulle också beskriva det som en berättelse om djupa otillfredsställda behov och hur olyckliga vi blir av att inte få fatt i vad vi innerst inne behöver. Och hur det tenderar att även få konsekvenser för dem omkring oss.

Många par går i terapi efter att någon eller båda parter har varit otrogen. Och det går faktiskt att komma ur en sådan kris som par, även om det tar tid. Det är dock en svår process med starka känslor av svek, orättvisor och otrygghet. I den situationen, är min erfarenhet, att man behöver börja med själva sveket. Den som bröt mot relationens överenskommelse måste ta ansvar för sina handlingar utan att skylla på den andre. Först därefter går det att arbeta med relationen, våga visa mer av sin sårbarhet och prata om de där djupare behoven som många gånger inte är artikulerade.

Jag är inte säker på hur vanligt det var med parterapi vid förra sekelskiftet. Men Hjalmar Söderbergs berättelse är på många sätt tidlös och igenkännlig. Man lär sig helt enkelt mycket om sig själv av att våga titta på sina djupaste behov.

Karolina Isberg, leg. psykolog