Det är spännande hur mycket man lyckas få in i sin kalender, om man bara använder ett skohorn. Och jag tror att många har skohornet nära till hands så här års. Det blir liksom enklare att ta på sig för mycket än att hantera de potentiella strider och konflikter som uppstår för att vi behöver säga nej. Eller skuldkänslorna som genast seglar upp när vi inte är så tillmötesgående som vi tycker att vi borde vara. Otillräckligheten.

Andra sliter med att inte känna sig samhällsnyttiga eller tagna i anspråk. Kanske är man sjuk, eller vilsen i sin tillvaro. Där kalendern gapar tom och skapar ensamhetskänslor och dåligt samvete. Otillräckligheten.

Det finns ett slitet uttryck inom psykologin som handlar om att vara good enough. Jag har aldrig känt någon tröst i det och jag misstänker att det är ordvalet som ger olika klang hos oss. En gång hörde jag någon säga att vi räcker till som människor och tyckte att det gav en helt annan resonans. Så i denna otillräcklighetens tid, behöver vi påminna oss själva och varandra om att vi räcker. Att vi räcker till som människor.

Kintsukuroi önskar en fin adventstid!

Karolina Isberg, leg. psykolog