De flesta par som söker terapi är i någon form av kris. Det kan handla om ett svek i relationen, en oro för en ny livssituation som man inte vet hur man ska tackla tillsammans eller en upplevelse av att man växer ifrån varandra och alltmer lever parallella liv än ett gemensamt.

När jag arbetar med par börjar vi som regel i nuläget, särskilt om något dramatiskt eller emotionellt precis har hänt. Först efter det arbetar vi oss bakåt för att prata om relationens historia, hur man möttes och vad som har skett sedan dess. Vi identifierar kommunikationsmönster och vanliga missförstånd tillsammans. Slutligen arbetar vi oss mot framtiden och hur den nya kunskapen om situationen och varandra påverkar tillvaron tillsammans.

Vi pratar om sårbarhet och emotionell tillgänglighet. Framför allt tycker jag att parterapi handlar om att hitta ett sätt att tillsammans diskutera det som är svårt, men också att våga visa sin sårbarhet inför varandra. Ingen parterapi i världen kan garantera att nya kriser inte kommer, men det går att rusta sig inför framtiden genom att bli bättre på att kommunicera de komplicerade känslorna utan att attackera eller bli försvarsinställd. Och på det sättet växer den emotionella närheten i relationen.

Karolina Isberg, leg. psykolog