Psykologer föreläser

Psykologer föreläser är ett initiativ som drivs av psykolog Christer Borg. Varje termin bokar han in ett antal kollegor som kommer och föreläser om något som de har fördjupat sig i eller har särskilt intresse eller erfarenhet av. Föreläsningarna riktar sig till människor utanför psykologyrket som är intresserade av psykologi och föreläsningarna rör allt från existentiella frågor till arbetsrelaterade. Föreläsningarna sker på Kvartersscenen 2Lång i Göteborg och biljetter hittar man via evenemangen.

Den 16 maj föreläser jag om Meningsfullhet och Livsmening – När livet går sönder. Här finns en länk direkt till evenemanget, för den som är intresserad.

Ur evenemangsbeskrivningen:

Karolina Isberg föreläser om meningsfullhet och livsmening. Två ord som betyder nästan samma sak, men just bara nästan. Hon är psykolog och teolog och kommer att berätta om hur psykologi och livsåskådning tillsammans säger något om vikten av mening när, eller om, livet går sönder.

Hon skriver:
”Meningsfrågorna har en tendens att leta sig in i tillvaron, vare sig vi vill det eller inte. Ibland som ett enkelt ifrågasättande om vad som känns meningsfullt i en viss situation eller förknippat med ett särskilt val. I andra fall kan det handla om vad som egentligen är meningen med livet eller om det finns någon mening överhuvudtaget.”

Julhälsning – om tillvarons årliga bokslut

Det första hela året med Kintsukuroi börjar gå mot sitt slut. Äntligen är det möjligt att göra ett riktigt bokslut och utvärdera vad som fungerar bra och inte. Jag tänker att detta är något vi kan behöva göra i våra egna liv också. Kanske inte räkna moms och bolagsskatt, men däremot fundera över vad det var som blev bra och vad vi känner oss missnöjda över. Det är så lätt att tro att dåliga saker kommer att stanna med en för alltid och att det som var bra bara skedde av tur.  Och då blir det ju omöjligt att kunna påverka någonting alls i sitt liv. För om man väl börjar utvärdera vad det var som verkligen skedde, går det ofta att urskilja att ganska mycket av det som blev bra faktiskt är ett resultat av hårt arbete. Och när vi sliter med missnöjet, kan det förstås bero på oförutsedda livshändelser, men också på att vi inte hade energi nog att prioritera det, eftersom ingen kan orka allt. Men det fina i kråksången är att det alltid kommer nya chanser till att försöka förstå sin tillvaro och utveckla sig själv, om det är något man önskar och vill.

Helt oavsett bokslut, önskas en vilsam julhelg och ett gott nytt 2018. Stort tack för ett fint år tillsammans!

Karolina Isberg, leg psykolog

Lucia – mörkret, ljuset och att orka ända fram

Bild: @kollijox – instagram

Det är elva nätter före jul och vi tar oss långsamt framåt i adventstiden. Eller snabbt. Med olika nivåer av ork. Men just idag skulle kunna vara en dag att stanna upp, sitta ner, lyssna på luciasånger eller se ett tåg skrida förbi. Det är en dag när mörkret är nästintill ogenomträngligt, men ändå lyses upp av vita särkar, levande ljus, darrande manschetter, trevande sånger och lingonkransar. En dag  när ljuset faktiskt är okuvbart.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Om att räcka till

Det är spännande hur mycket man lyckas få in i sin kalender, om man bara använder ett skohorn. Och jag tror att många har skohornet nära till hands så här års. Det blir liksom enklare att ta på sig för mycket än att hantera de potentiella strider och konflikter som uppstår för att vi behöver säga nej. Eller skuldkänslorna som genast seglar upp när vi inte är så tillmötesgående som vi tycker att vi borde vara. Otillräckligheten.

Andra sliter med att inte känna sig samhällsnyttiga eller tagna i anspråk. Kanske är man sjuk, eller vilsen i sin tillvaro. Där kalendern gapar tom och skapar ensamhetskänslor och dåligt samvete. Otillräckligheten.

Det finns ett slitet uttryck inom psykologin som handlar om att vara good enough. Jag har aldrig känt någon tröst i det och jag misstänker att det är ordvalet som ger olika klang hos oss. En gång hörde jag någon säga att vi räcker till som människor och tyckte att det gav en helt annan resonans. Så i denna otillräcklighetens tid, behöver vi påminna oss själva och varandra om att vi räcker. Att vi räcker till som människor.

Kintsukuroi önskar en fin adventstid!

Karolina Isberg, leg. psykolog

Sorg och saknad

Det är allhelgonatid och för många människor också sorgetid. Det är en helg på året när vi ofta tänker särskilt på dem som inte längre finns ibland oss. Sorg brukar beskrivas som den naturliga reaktionen på en förlust och är också de både starka och motstridiga känslor som kan uppstå vid en stor förändring i tillvaron. Känslor som ofta uppstår i sorg är ledsnad, ilska skuld, lättnad och hopplöshet.

Jag höll en föreläsning om sorg vid ett tillfälle och visade det sig att de allra flesta hade en ganska god uppfattning om hur de själva skulle ta sig igenom en period av sorg. Det man emellertid beskrev som en stor utmaning var hur man skulle bemöta andra i deras sorg. Och jag håller med! Det är lätt hänt att bli osäker och inte våga ta kontakt för att man inte vill göra fel, trots att man kanske dagligen tänker på den person som man vet sliter med en stor förlust och starka känslor.

I dagarna har Svenska kyrkan släppt en kortfilm om hur man kan bemöta människor i sorg. Den handlar om just att höra av sig om och om igen och att hjälpa till med vardagsbestyren. Jag brukar tänka att för en person som sörjer har det värsta redan hänt  och att de flesta uppfattar att det är bättre att ens vänner och anhöriga hör av sig lite taffligt, än att det blir alldeles tyst. Sorg är inget problem som ska lösas, utan är en process som kräver sin tid. Därför brukar det vara hjälpsamt att tänka att man som medmänniska kan erbjuda stöd istället för tröst.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Skam, sårbarhet och att leva helhjärtat

Because true belonging only happens when we present our authentic, imperfect selves to the world, our sense of belonging can never be greater than our level of self-acceptance.    —   Brené Brown – Daring Greatly

Det finns en amerikansk sociologiforskare som heter Brené Brown. Hennes TedTalks om sårbarhet (vulnerability) och skam spreds som en löpeld för några år sedan och är några av de mest visade. Kanske för att hon så tydligt beskriver sin skam över sin egen sårbarhet och hur det gör henne så oerhört mänsklig. Hon har undersökt vad som är att leva helhjärtat (whole hearted) och sårbarhetens betydelse som en naturlig del i en helhjärtad tillvaron. De som lever nära sin sårbarhet känner mer tillhörighet till andra människor och har en starkare uppfattning om att de själva är älskade och värda kärlek och omsorg. Men det är också tydligt att människor som beskriver denna upplevelse av självvärde har lättare att visa sig sårbara.

Sårbarhet kan ju vara så mycket. Som en sorts äkthet i sina känslor och att våga visa sin osäkerhet, rädsla och förväntansfulla glädje. Att vara den som exponerar sig utan garantier genom att faktiskt berätta om hur mycket en annan människa betyder, hur ledsen man blev av en sårande kommentar eller beskriva sin vilsenhet inför en ny situation. Därmed blir sårbarheten, trots sin skämsighet och uppenbara läskighet, en grogrund till kreativitet, tillhörighet, självvärde och ett helhjärtat sätt att leva.

Vulnerability sounds like truth and feels like courage. Truth and courage aren’t always comfortable, but they’re never weakness.   —   Brené Brown – Daring Greatly

Jag tror att vi är många som känner igen oss i det här. På något plan vet vi att den här sårbarheten är värdefull och på ett annat plan kämpar vi emot den med all tänkbar kraft. Det krävs mod att våga visa sig och leva helhjärtat.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Meningsfullhet och ett långt liv

Det finns ett antal olika områden i världen som kallas för blå zoner. Dessa beskrivs som avgränsade områden där invånarna delar samma livsstil och miljö och där befolkningen blir ovanligt gammal. Zonerna utgörs av öar eller bergsområden som gör dem ännu mer avskilda, vilket bidrar till att man har bibehållit sin livsstil och inte har influerats nämnvärt av den västerländska livsstilen.

Man har funnit nio faktorer som är gemensamma för zonerna och kallar dessa the Power 9:

  • Motionera naturligt inom ramen för sin vardag,
  • Behov av nedvarvning
  • Aldrig äta sig mer än 80% mätt
  • Använda bönor och linser i kosten,
  • Vin och alkohol dricks måttligt och i gemenskap
  • Tillhörighet till ett trossamfund,
  • Leva nära sin familj samt
  • Upplevelse av gemenskap med några nära vänner.
  • Upplevelse av meningsfullhet, vilket i zonen som finns i Japan kallas för ikigai.

Ikigai är själva skärningspunkten mellan vad du älskar, vad du är bra på, vad världen behöver och vad du kan tjäna pengar på. Det är den inre källan till meningsfullhet i tillvaron och upplevelsen av att livet är värt det. Men det är också de andliga och faktiska omständigheter som vi lever under och som i sin tur skapar innehåll och värde i livet. Istället för att fråga en person om hur familjen mår och hur hon har det på jobbet, skulle vi kunna fråga vilken som är hennes ikigai. Kanske är detta allt vi behöver veta om en annan människa?

Karolina Isberg, leg psykolog

De eviga och oundvikliga meningsfrågorna

De tenderar att leta sig in i tillvaron, meningsfrågorna. Ibland som ett enkelt ifrågasättande om vad som känns meningsfullt i en viss situation eller förknippat med ett visst val. I andra fall är tanken större och kanske handlar om vad som egentligen är meningen med livet och ibland om det finns någon mening överhuvudtaget.

Inom livsåskådningsforskningen har man hittat ett sätt att se på livsmening, där denna är en följd av var i tillvaron man placerar sin grundtillit. En del människor placerar sin grundtillit i sig själva och sin egen kapacitet, någon annan i naturen och livets naturliga gång, ytterligare andra i gemenskapen med människor och någon annan i Gud eller i sin tro. Detta kan variera genom livet och grundtilliten kan också återfinnas i flera kategorier samtidigt. Där man har sin grundtillit återfinns också ens livsmening som bär en när tillvaron är full av svårigheter och motgångar, även om det självklart kan finnas perioder när vi saknar grundtillit.

Det är viktigt att inte låta meningsfrågorna komma i skymundan, utan låta en persons livsåskådning få den plats den behöver,  både i tillvaron i stort och i sin terapi.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Känsla av sammanhang

Aaron Antonovsky gjorde en undersökning i början av 70-talet där han frågade en grupp kvinnor bosatta i Israel och födda i Europa, om deras upplevelse av klimakteriet. Dessa kvinnor var alla mellan 16 år och 25 år vid andra världskrigets utbrott 1939 och i formuläret fanns en fråga om huruvida de hade suttit i koncentrationsläger. Antonovsky ansåg att det var en häpnadsväckande hög andel som rapporterade en god emotionell hälsa av de kvinnor som hade suttit i och överlevt koncentrationsläger. Han frågade sig hur det kan komma sig att en del människor kan vara med om ett helvete på jorden och ändå gå ur det med en uppfattning om att tillvaron är värd det och dessutom bygga upp en ny livssituation för sig själva. Utifrån dessa forskningsresultat formulerade han sin teori Känsla av sammanhang. 

Antonovskys Känsla av sammanhang (KASAM) är en  teori som handlar om friskfaktorerKASAM beskrivs som ett förhållningssätt till tillvaron där livshändelser uppfattas som strukturerade, förutsägbara och förklarliga. Detta sammanfattas i tre komponenter som kallas begriplighethanterbarhet och meningsfullhet. Begriplighet är en fråga om att tillvaron är förutsägbar och strukturerad och att personen kan förstå det som sker. Hanterbarhet betyder att att personen har de inneboende resurserna som krävs för att hantera det som sker eller kan be om hjälp när det behövs. Meningsfullhet är, enligt Antonovsky, den mest centrala komponenten och består i en uppfattning av att ansträngningen är värd det. Meningsfullhet innefattar en vilja att begripa, organisera och förstå sin omgivning och bidrar därmed till individens motivation.

Antonovsky menar att hög KASAM, förefaller hänga samman med förutsättningar att klara av besvärliga livshändelser. Och det fina är att detta inte är ett statiskt värde i någons liv, utan något som förändras och som en person också kan arbeta med och utveckla.

Karolina Isberg, leg. psykolog


Aaron Antonovsky. Unravelling the Mystery of Health. How People Manage Stress and Stay Well. San Fransisco: Jossey Bass, 1987, s. xi-xii.

Den bitvis obegripliga rädslan för att nå sina mål

Jag kom över en artikel som presenterar orsaker till prokrastinering och varför det ibland är så svårt att begripa det motstånd vi upplever när vi ska förverkliga en målsättning som vi kanske till och med har längtat efter. Artikeln beskriver att våra hjärnor är känsliga för rädslan som uppstår när vi ska exponera oss för nya situationer eller  för risken att misslyckas. Även om målsättningen föreföll rimlig när den gjordes upp blir själva genomförandet betydligt besvärligare, eftersom rädslan och oron försätter oss i ett överlevnadsläge som hindrar oss i närmandet av det okända och oförutsägbara.

Artikeln beskriver ett antal konkreta tips för att komma över detta och jag är inte säker på att dessa tips är gångbara för alla. Men det som framförallt framhålls som en viktig faktor för att våga arbeta mot nya mål, är att få in mer glädje i själva måluppfyllelsen för att den inte enbart ska signalera rädsla. Det tänker jag är både möjligt, viktigt och helt i enlighet med emotionsforskningen. Vi behöver uppleva glädje och intresse för att kunna utforska våra möjligheter och vår omvärld, eftersom enbart rädsla tenderar att effektivt stoppa vår framfart.

Förändring är en pusselbit i allt utvecklingsarbete och kanske bidrar detta till en förståelse för varför det ibland är så oerhört svårt.

Karolina Isberg, leg psykolog