Liksom det i urminnes tider har funnits bofasta, har det också funnits nomadfolk; människor som regelbundet byter boplats och som ständigt förflyttar sig. Nomadfolkens förflyttning var historiskt sett något som gjordes för att säkra tillgången till mat. Nuförtiden används termen i en vidare och mer bildlig bemärkelse. Ett liv i förflyttning upplever somliga som rotlöst och andra som nödvändigt. Ett liv som bofast kan tyckas tryggt för någon och tärande för någon annan. I bästa fall har vi möjlighet att välja det som passar oss bäst.
Att flytta utomlands är för de allra flesta människor ett både stort och omvälvande beslut. Många önskar sig en förändring i tillvaron; en del vill att omständigheterna ska bli annorlunda och andra vill förändra sig själva. Ibland kan en flytt utomlands också innehålla en önskan om att förändringen ska komma av sig själv. Den yttre och den inre förändringen behöver dock inte hänga samman. Man kan flytta runt halva jordklotet och leva sitt liv ganska mycket som tidigare, fullt nöjd med att språket, klimatet och omgivningarna är annorlunda. För den inre förändringens skull behöver man inte flytta. Att förändra sin attityd, sina värderingar eller relationer kräver sitt tålmodiga arbete, oavsett var man bor. Däremot kan den yttre förändringen vara en hjälp till inre förändring, genom en skjuts i en annan riktning, nya intryck och andra förutsättningar.
I varje livsstil finns en vardag där man gör ungefär som man gjorde dagen före; tvättar ansiktet, äter frukost, går till sitt arbete, brukar sin jord eller vandrar genom öknen. Människan har ett behov av rutiner som gör tillvaron förutsägbar. Precis som anknytningsteorin antyder, har vi ett behov av en trygg bas och en säker hamn. En trygg bas för att våga utforska omgivningen eller genomföra förändringar och en säker hamn att återvända till, när det inte blev som tänkt. Denna trygghet finns ofta hos de nära relationerna och familjen, men kan också vara förknippad med hemmet, hemlandet, vardagliga rutiner eller ett arbete att gå till. Det är ett privilegium att kunna välja den livsstil som passar en bäst, oavsett om det är nomadens eller den bofastes. Finns där bara en trygg bas och en säker hamn, finns också möjlighet till såväl förändring som utveckling.
Karolina Isberg, leg. psykolog