Validering

Bild: Bizarro

Begreppet validering betyder att man officiellt godkänner ett dokument och därigenom bekräftar att dess innehåll är korrekt. Validering är också ett centralt begrepp inom psykologiskt behandlingsarbete, där en individs upplevelse av en situation bekräftas. Att validera en persons tankar och känslor visar att personen är lyssnad på och uppmuntrar denne att lita på att den egna upplevelsen är verklig och reaktionen rimlig.

I det professionella samtalet är det här förstås avgörande, men är minst lika viktigt i alla nära relationer. I stunden är det enkelt att börja argumentera med sin partner eller familjemedlem om att dennes upplevelse är överdriven eller till och med felaktig. Och sedan är konflikten och tävlingen om vems perspektiv som är rätt ett faktum, vilket försvårar möjligheterna att faktiskt reda ut vad som skedde. Att istället börja med att bekräfta den andra personens upplevelse, oavsett vad man tycker om den, är en bra start för att sedan kunna prata om att man har olika perspektiv på situationen.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Den bitvis obegripliga rädslan för att nå sina mål

Jag kom över en artikel som presenterar orsaker till prokrastinering och varför det ibland är så svårt att begripa det motstånd vi upplever när vi ska förverkliga en målsättning som vi kanske till och med har längtat efter. Artikeln beskriver att våra hjärnor är känsliga för rädslan som uppstår när vi ska exponera oss för nya situationer eller  för risken att misslyckas. Även om målsättningen föreföll rimlig när den gjordes upp blir själva genomförandet betydligt besvärligare, eftersom rädslan och oron försätter oss i ett överlevnadsläge som hindrar oss i närmandet av det okända och oförutsägbara.

Artikeln beskriver ett antal konkreta tips för att komma över detta och jag är inte säker på att dessa tips är gångbara för alla. Men det som framförallt framhålls som en viktig faktor för att våga arbeta mot nya mål, är att få in mer glädje i själva måluppfyllelsen för att den inte enbart ska signalera rädsla. Det tänker jag är både möjligt, viktigt och helt i enlighet med emotionsforskningen. Vi behöver uppleva glädje och intresse för att kunna utforska våra möjligheter och vår omvärld, eftersom enbart rädsla tenderar att effektivt stoppa vår framfart.

Förändring är en pusselbit i allt utvecklingsarbete och kanske bidrar detta till en förståelse för varför det ibland är så oerhört svårt.

Karolina Isberg, leg psykolog

Att stå öga mot öga med sin skörhet

Jag föll handlöst för det japanska uttrycket Kintsukuroi, när jag sprang på det för ett par år sedan. Världen är full av oöversättningsbara ord, som beskriver ett begrepp som är så tätt förbundet med en viss kultur att det inte finns ett motsvarande ord i andra språk. Svenskans lagom, brukar betraktas som ett sådant. Eller smultronställe. Att japanskan har ganska många sådana beror på den gamla haiku-traditionen, när dikter skulle skrivas på ett begränsat antal stavelser samtidigt som den skulle innehålla en natur- eller årstidsreferens. Komorebi är därför ett sådant ord. Det beskriver solstrålarna som silas genom bladverket på ett träd. När jag började sätta samman min hemsida för ett år sedan blev Kintsukuroi ett bra val. Och sedan jag själv har fått upp ögonen för begreppet, har jag också sett det nämnas i flera olika sammanhang.

Och bortsett från att det är lite svårt att säga och kanske ännu svårare att stava till, tycker jag att det känns mer och mer rätt. Oavsett var mina uppdrag utspelar sig, är begreppet möjligt att applicera. Det går ju inte av sig självt förstås, utan alla inblandade arbetar hårt, men som bild beträffat känns det hoppfullt. Idén om att våra trasigheter går att laga och att vi blir vackrare efteråt är fantastisk, men det bygger ändå på att vi på allvar tycker att trasighet hör tillvaron till. Att vi i grunden inte tänker oss ett livspann utan minsta skrubbsår eller att det som är och har varit trasigt är mindre värt och gör oss till dåliga människor. Det bygger också på att vi vågar stå öga mot öga med vår skörhet och otillräcklighet och inte använda guldet till att skyla skavankerna, utan att med mod och precision sätta samman skärvorna till en ny hållbarhet.

En trygg bas och en säker hamn – om att våga förändring

IMG_0429

Liksom det i urminnes tider har funnits bofasta, har det också funnits nomadfolk; människor som regelbundet byter boplats och som ständigt förflyttar sig. Nomadfolkens förflyttning var historiskt sett något som gjordes för att säkra tillgången till mat. Nuförtiden används termen i en vidare och mer bildlig bemärkelse. Ett liv i förflyttning upplever somliga som rotlöst och andra som nödvändigt. Ett liv som bofast kan tyckas tryggt för någon och tärande för någon annan. I bästa fall har vi möjlighet att välja det som passar oss bäst.

Att flytta utomlands är för de allra flesta människor ett både stort och omvälvande beslut. Många önskar sig en förändring i tillvaron; en del vill att omständigheterna ska bli annorlunda och andra vill förändra sig själva. Ibland kan en flytt utomlands också innehålla en önskan om att förändringen ska komma av sig själv. Den yttre och den inre förändringen behöver dock inte hänga samman. Man kan flytta runt halva jordklotet och leva sitt liv ganska mycket som tidigare, fullt nöjd med att språket, klimatet och omgivningarna är annorlunda. För den inre förändringens skull behöver man inte flytta. Att förändra sin attityd, sina värderingar eller relationer kräver sitt tålmodiga arbete, oavsett var man bor. Däremot kan den yttre förändringen vara en hjälp till inre förändring, genom en skjuts i en annan riktning, nya intryck och andra förutsättningar.

I varje livsstil finns en vardag där man gör ungefär som man gjorde dagen före; tvättar ansiktet, äter frukost, går till sitt arbete, brukar sin jord eller vandrar genom öknen. Människan har ett behov av rutiner som gör tillvaron förutsägbar. Precis som anknytningsteorin antyder, har vi ett behov av en trygg bas och en säker hamn. En trygg bas för att våga utforska omgivningen eller genomföra förändringar och en säker hamn att återvända till, när det inte blev som tänkt. Denna trygghet finns ofta hos de nära relationerna och familjen, men kan också vara förknippad med hemmet, hemlandet, vardagliga rutiner eller ett arbete att gå till. Det är ett privilegium att kunna välja den livsstil som passar en bäst, oavsett om det är nomadens eller den bofastes. Finns där bara en trygg bas och en säker hamn, finns också möjlighet till såväl förändring som utveckling.

Karolina Isberg, leg. psykolog