Vi befinner oss i maj. Ljuset är här, emellanåt också värmen. För många är allting enklare, för andra skapar ljuset och våren en sorts outhärdlig press där man kanske helst inte vill att att varje mörkt hörn ska synliggöras i det obarmhärtiga solskenet. Oavsett är det en tid när allt, precis allt, ska hinnas med och även om maj som regel innehåller långhelger och trevligheter, innebär den här tiden också en ansenlig mängd stress för de allra flesta.
Till viss del kan ju det vara helt i sin ordning. Vi skyndar några veckor innan andra dagar tar vid, när det inte är fullt lika bråttom. Men åtgärder och insatser tenderar att bli akuta just i maj, som om att allting tar slut och är för sent så fort juni är här. Å andra sidan blir det viktigt att inte agera kortsiktigt utifrån en rädsla av att inte ha gjort tillräckligt. Kanske ska dåliga samveten och otillräcklighet snarare ligga som grund för en mer långsiktig plan som påbörjas nu och tar vid när augusti är här? Låta limmet torka och härda när det spruckna porslinet har fogats samman. Och motstå frestelsen att använda silvertejp.
Karolina Isberg, leg. psykolog