November rusar. Först genom ett jullikt snöfall och sedan genom smältgrader och vårsol. I helgen var det skyltsöndag och snart dundrar första advent in som en ostoppbar kraft. Jag tänker att vi behöver det; traditionerna, de tända ljusen, adventsstjärnorna och stillheten. Men måhända är stillheten bara en dröm. Vi tror att det ska lugna ner sig för att december har börjat, men i själva verket är det proppfullt i kalendern av avslutningar, luciatåg och glöggkalas tillsammans med bokslut, deadlines  och en själslig trötthet. De saker som borde vara roliga, kan många gånger kännas som en ytterligare börda. Och samtidigt vet vi att när de sociala tillställningarna är som bäst, då leder de till mer energi än de tar. Så, hur gör man då? När man vill men inte orkar. Inte vill, men borde. Inte orkar, men måste. Ja, antingen sätter man sig själv på autopilot och jobbar sig igenom december utan att känna efter så mycket, med risken att sedan kraschlanda någonstans i mellandagarna. Eller så säger man nej till allt, skyller på influensa och stannar hemma från allt som inte är ett obligatorium. Jag är inte säker på att någotdera är ett lyckat alternativ, även om jag känner ganska mycket respekt för att man ibland måste få låta sina invanda strategier bara ta över.

Men kanske kan man dela upp tillvaron i det som man måste göra och det man inte får missa. Man måste således gå till jobbet, ta hand om sin familj och se till att vardagen rullar någotsånär. Sedan finns de där sakerna som man inte får missa, som skapar förväntningar och upprymdhet eller som hjälper oss till mer eftertanke och närvaro. Och blanda inte ihop dem med det där som borde vara trevligt, men som du vet med dig att du gör för att det är för jobbigt att säga nej. Det är snart december. Det finns saker vi måste göra och det finns saker vi inte vill missa!

Karolina Isberg, leg. psykolog