Jag fick den här bilden skickad till mig av en god vän för ganska många år sedan. Och jag använder den ofta som en beskrivning av hur det kan kännas att gå i terapi. Förr eller senare kommer en punkt när man tillsammans har arbetat med de psykologiska försvar som har varit så pass starka att de har blivit mer hindrande än hjälpsamma hos individen och under perioder kan klienten känna sig tämligen hjälplös och sårbar i situationer där det tidigare har funnits en strategi. Klienten brukade ha superkrafter, men kanske på bekostnad av andra saker som också är viktiga. Som nära relationer, frihet eller tillit. Och alldeles snart går det att upptäcka att det fanns en vinst med arbetet, att det var värt det.

Karolina Isberg, leg. psykolog