Jag läste någonstans om en person som beskrev doften av nylackade paket som den starkaste minnesbäraren när det kommer till julen. Hon berättade hur familjen i barndomen satt tillsammans, kvällen före julafton, och lackade paket och att just det var något som hon längtade till varje år. Jag tänker att julstämning ofta handlar om sinnesintryck och att vi tenderar att glömma bort hur lite som behövs för att den ska infinna sig. Det är förmodligen skillnaden mot vardagen som blir särskilt betydelsefull, eftersom julen är en tid som gärna får vara annorlunda. Vi bakar mer, tänder fler ljus, träffar fler människor och köper blommor som under ingen annan tid på året. Vi ger bort klappar och skickar hälsningar, samtidigt som det uppstår en sorts förväntan om att allting ska maximeras för att det ska kännas som jul, när det kanske räcker det med de små skillnaderna mot den vanliga vardagen för att skapa helgstämning. Igår bakade jag pepparkakor och det är något jag brukar dra mig för att göra. Jag tycker att det tar en evinnerlig tid och mest av allt är bökigt och omständigt. Vissa år har jag hyvlat pepparkakorna från degen för att slippa kavla. Så kan man också göra. Men igår kavlade jag och tryckte ut änglar, elefanter och kameler. Och då hann jag tänka att resten kan vara detsamma. Ett par hyacinter som doftar, ett pågående pepparkaksbak och lite julmusik räcker långt för att skapa julstämning, Kanske inte så att hela släkten nöjd på julafton, men ändå tillräckligt för att få till den där skillnaden mot alla andra dagar. Skillnaden, och dofterna, som påminner oss om helgfrid och julglädje.
Karolina Isberg, leg. psykolog