Nu är vi igång, va? I springet, de fulla kalendrarna och ett liv där det känns rimligt att boka in middagar i första bästa helglucka om tre månader. Det går så vansinnigt fort att segla  från den uppsluppna sensommaren in i den seriösa hösten. Förra veckan gick det finfint att bada, om än något hastigt, medan jag misstänker att vi är många som rotade djupt ner i korgarna och långt in i lådorna efter ett par fingervantar att bära under morgonkvisten denna vecka. Då var det sommar, nu blev det höst. Och vill man springa, ska man springa. Gillar man pulsen, höstintensiteten och den mentala intervallträningen, så håll i den. Men om man kanske inte gör det, utan tycker att årstidsskiftet sammanföll med en alldeles för abrupt uppväxling från lagom till stressad, då tänker jag att man kan stanna upp en stund. Och lyssna till sommarens mest poetiska Sommar i P1 med Jesper Waldersten. För så här säger han:

Du kommer behöva lappar uppsatta inne i hela huvudet där det står, ”jag älskar mina idéer”. Du kommer behöva ett rörelsemönster anpassat efter plötsligheten. Du kommer behöva månader av år. Timmar av veckor och små ögonblick av evigheten. Du kommer behöva kunna markera att du är väldig genom tystnad. Du kommer behöva göra mycket mycket tråkiga saker så att du får en hud som inte bara är hy. Du kommer behöva minnet av mig i dina tårkanaler så att jag når hela vägen fram då du längtar som mest.

Jag tänker att vi alla har superkrafter, men på olika sätt och att de är helt nödvändiga i tider av stress och kris. Någon är bra på att bita ihop, någon annan på att gå upp när klockan ringer eller att stå ut med alltför lite sömn och utvinna några intensiva timmar till varje dygn.  En del håller ihop, andra är bra på bryta ihop och ta sig upp igen. En del säger nej och står ut med konsekvenserna, medan andra säger ja och lever med helt andra konsekvenser. Några avskärmar sig från omvärlden och andra står ut med omvärlden i alla lägen. Vi har alla en superkraft, minst. Vilken är din?

Det svåra verkar vara att inte använda dem för jämnan, utan endast när de är nödvändiga. Annars är det lätt hänt att bli väldigt sliten. Jag tänker att maj är superkrafternas tid. Lite som december. Ett sista djupt andetag innan vi springer oss förbi Kristi himmelsfärd och Pingst. Innan vi kan andas ut till skolavslutningar, sommarlov och semester. Hänga in manteln och superhjältedräkten i garderoben för en tid och leva lite mindre pressat. Alla har en superkraft, minst.  Vilken är din?

Karolina Isberg, leg psykolog

Bild: @kollijox – instagram

Det är elva nätter före jul och vi tar oss långsamt framåt i adventstiden. Eller snabbt. Med olika nivåer av ork. Men just idag skulle kunna vara en dag att stanna upp, sitta ner, lyssna på luciasånger eller se ett tåg skrida förbi. Det är en dag när mörkret är nästintill ogenomträngligt, men ändå lyses upp av vita särkar, levande ljus, darrande manschetter, trevande sånger och lingonkransar. En dag  när ljuset faktiskt är okuvbart.

Karolina Isberg, leg. psykolog

Foto och redigering: Kintsukuroi Sweden AB –  Instagram: Jesper Waldersten @waldersten

Vi befinner oss i maj. Ljuset är här, emellanåt också värmen. För många är allting enklare, för andra skapar ljuset och våren en sorts outhärdlig press där man kanske helst inte vill att att varje mörkt hörn ska synliggöras i det obarmhärtiga solskenet. Oavsett är det en tid när allt, precis allt, ska hinnas med och även om maj som regel innehåller långhelger och trevligheter, innebär den här tiden också en ansenlig mängd stress för de allra flesta.

Till viss del kan ju det vara helt i sin ordning. Vi skyndar några veckor innan andra dagar tar vid, när det inte är fullt lika bråttom. Men åtgärder och insatser tenderar att bli akuta just i maj, som om att allting tar slut och är för sent så fort juni är här. Å andra sidan blir det viktigt att inte agera kortsiktigt utifrån en rädsla av att inte ha gjort tillräckligt. Kanske ska dåliga samveten och otillräcklighet snarare ligga som grund för en mer långsiktig plan som påbörjas nu och tar vid när augusti är här? Låta limmet torka och härda när det spruckna porslinet har fogats samman. Och motstå frestelsen att använda silvertejp.

Karolina Isberg, leg. psykolog