Det som åsamkar en smärta i verkliga livet blir, när det gestaltas litterärt, en tröst och glädje. Eller till och med lycka.

Horace Engdahl, ur tv-programmet Liv och Horace i Europa

De kallar föreställningen Psykakuten Deluxe och improviserar publikens problem och dilemman. Med på scen finns också en psykolog som hjälper huvudrollsinnehavaren att förstå mer av svårigheterna som gestaltas. Det är ett ganska modigt upplägg. För vad händer om ingen vill skriva ner sina svårigheter? Eller om de inte går att gestalta? Det sista tror jag inte ens att improvisatörerna har tänkt på, eftersom precis allt går att gestalta i deras värld. Och baserat på hur många lappar med berättelser och problemformuleringar som lämnades in till ensemblen, utgår jag från att de aldrig har stått där tomhänta.

Det är en fin sak att få se sitt dilemma gestaltas på scen. Kanske som en dans, en kort ögonblicksscen eller som en hel livsberättelse. Och jag tycker särskilt mycket om att de inte har så mycket information, eftersom det betyder att den enskilda beskrivningen förändras och blir till någonting annat. Kanske något som man kan inspireras av och som skapar perspektiv och nya möjligheter i redan invanda spår.

Om man är intresserad av just den här föreställningen, spelas den på Fria teatern, Bergsgatan 11 i Stockholm. Men kanske kan man också tänka kring alla konstformer, som Horace beskriver litteratur. När det mänskliga varandet gestaltas i konsten uppstår en form av distans och perspektivtagande som gör det enklare att hantera det smärtsamma. Och där det smärtsamma ibland, åtminstone för en stund, kan upplevas som något vackert.

Karolina Isberg, leg psykolog